prylmani

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här: Men jag längtar ut på vischan, i alla fall ett tag i livet...

Jag är trött på ungar som leker och skriker i trapphuset, folk som går ute på gatan och gapar varje fredag - lördagkväll när de går ner till krogen, att inte kunna vädra utan att det kommer in avgaser, att inte kunna gå ut i min egen trädgård. 

Det är konstigt hur mina prioriteringar har förändrats den senaste tiden - det handlar inte längre bara om ytliga yttre upplevelser som att det är viktigt att varit på många platser på jorden, vilket jobb + utbildning man har utan också om inre resor - att se tillvaron, sitt liv och framförallt sig själv utifrån nya vinklar. Dock måste jag säga att jag hade nog upplevt att det hade varit rätt tragiskt OM jag vaknat upp en dag och insett att jag bott på samma plats i hela mitt liv för jag tror INTE det hade vidgat min omvärldsuppfattning speciellt mycket. (Fin meningsbyggnad, he he).

Nu flyttar jag tillbaka till mitt älskade plommonträd! PEACE!