prylmani

Hur svårt ska det EGENTLIGEN vara?! (Jag har kommit på mig själv att jag använder ordet egentligen ganska ofta) Det finns ju saker som är betydligt viktigare i livet än prylar: Kärlek, vänskap, omtanke osv. Men ändå är det på något sätt prylarna som styr mitt liv. Jag kan aldrig få för många nya snygga (helst dyra) tröjor i garderoben... När jag inte har råd att köpa de skjortor, blusar, tröjor jag EGENTLIGEN vill ha beställer jag en massa billiga från H&M på faktura. Resultatet blir ofta att jag bara använder dessa substitut en gång, till andras lycka visserligen som får dem gratis eftersom jag känner att det är bättre att GE bort dem än ta betalt. På något vis känns det inte helt bortkastat då. Sen har vi alla dessa vaser, blomkrukor, muggar, ljuslyktor och andra ONÖDIGA prylar som fyller mitt förråd. Jag inbillar mig varje gång när jag köper en ny pryl att detta är den sista prylen på länge men efter en runda på stan hittar jag nästan alltid något nytt att känna begär efter... Visserligen är kläder och prylar ett INTRESSE men jag undrar om det inte finns något bättre att ägna sin tid åt än att jaga en massa prylar på stan, Tradera och loppis. (OK, jag erkänner... gillar inte loppisfynd).

I Dalai Lamas bok: "Lycka" finns det ett avsnitt där Dalai Lama tar upp att han brukar fråga sig sjäv när han går runt i alla stora västerländska varuhus om han verkligen behöver dessa prylar och om han blir lyckligare av att köpa nya saker. Dalai Lamas svar är självklart: Nej, du behöver inte dessa prylar för att bli lyckligare. Mitt svar är: Ja! För jag är inte någon bodhisatsva som är en reinkarnation av medlidandet för mänskligheten. Men det finns absolut en poäng i det Dalai Lama tar upp.

Läste aldrig klart hans bok...